Jag har läst mycket metodik. Först var jag arg för att jag inte hittade någon metod som jag kunde plocka och använda. Ju mer jag läste desto mer förstod jag att det saknas metodik. I vart fall ordentligt nedskriven analysmetodik. Nu börjar jag hitta lite, och de skriver att det är ett nytt ämne. Fasen jag ska skriva en bok i hur analyser kan utvärderas - analysanalys ska den heta.. typ.
Jag tänker att lite vanlig hederlig självkritik borde vi väl ha en metod för. En analytisk - syntetisk metod för utvärdering. Det här ältas i mitt huvud, därför skriver jag det lite tjatigt.
I mitt sökande hittade jag i vart fall en himla intressant platsanalysmetod som helt enkelt går ut på empati. Jag får lov att utgå från mig själv för att förstå hur de flesta inom arten människa upplever platsen. Det verkar roligt. Framför allt om många gör det, då borde ju också validiteten öka.
Mycket av mina tankar kommer nu från anhandlingen "Rummet och människans rörelser" av Inger Bergström
På så vis kan jag fundera hur biotopen för arten människa ska se ut!? Tänkte på Jay Appleton - prospect and refuge, savannteorien och usch jag vet inte vad.
Förförståelse är metodikens ord på fördomar, -den uppfattning man har om saker och ting vid en viss tolkning av "något".
Jag har fått för mig att jag ska förstå metodik innan jag tar tag i min exjobbsanalys ordentligt. Nu har jag ännu mer cyniska ideer om hur man kan använda analyser. De skriver inget om mängden av förförståelsen, nu har tex mer förförståelse om metodik än jag hade för två veckor sedan. Ingen kunskap här inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar